#05 Släpp det du inte längre behöver bära

Alla har ett bagage.
Du, jag, alla runt omkring oss.
Vissa har det i en prydlig ryggsäck, andra släpar tunga koffertar efter sig utan att riktigt veta hur de hamnade där.
Men en sak har vi gemensamt: ingen av oss går genom livet helt lätt.

Och det är okej.
Det är mänskligt.

Men det finns också något annat som är sant – och viktigt:
Du måste inte bära allt för alltid.

Kanske handlar det om en relation som gjorde dig illa. Ett svek som aldrig blev förlåtet.
Kanske är det något du gjorde – eller inte gjorde – som fortfarande viskar när du försöker sova.
Kanske är det en skam du aldrig har vågat sätta ord på.

Det kan också vara subtilare än så: en känsla av att inte vara tillräcklig.
Ett invant sätt att se på dig själv genom ett filter av misslyckande, besvikelse eller självkritik.

Men vad skulle hända om du släppte det?

Inte glömde. Inte förnekade. Inte förminskade.
Utan accepterade att det har hänt – och att det inte längre definierar dig.
Att du är mer än det som varit.

Att släppa taget betyder inte att det du varit med om inte var allvarligt.
Det betyder bara att du inte längre låter det hålla dig fången.

Tänk på det som att bära hem matkassar från butiken.
Tunga, skavande, med röda märken i händerna.
Och så kommer någon fram och säger: ”Men de där kassarna är inte dina. Du behöver inte bära dem.”
Och plötsligt står du där – lättare än du trodde var möjligt.

Kanske är det dags att du får känna så.

Kanske är det precis nu – sensommar, nystart, ny termin – som du kan välja att inte släpa vidare på det som inte är ditt längre.
Att börja fylla din höst med något annat än gammal smärta.
Att gå lite lättare. Tänka lite snällare. Leva lite friare.

Det är inte för sent. Du är inte för långt gången.
Du får släppa taget.
Och du får börja om.