#15 Det kommer aldrig att gå – eller?

Jag var sju år gammal.
Det var 1991, bilmässa på Elmia i Jönköping.
Stora hallar, ännu större drömmar – och någonstans mitt i allt en rund scen med en man i headset som pratade om framtiden.

“Inom några år kommer vi köra omkring i bilar som går på el”, sa han.
Publiken lyssnade. En del skakade på huvudet.
Och bredvid mig stod en man som skrattade högt:
“Det kommer aldrig att gå. Det finns ju inte så långa sladdar.”

Jag minns inte hans ansikte.
Men jag minns meningen.
Och varje gång jag idag laddar min elbil tänker jag:
Hur gick det till?

Svaret är enkelt och stort på samma gång:
Någon vågade tro. Någon vågade testa. Misslyckas. Börja om.
Och till slut stod vi i en ny verklighet.

Men det här handlar inte om elbilar.
Det handlar om dig.
Dina idéer. Dina drömmar.
Och om vem det är som får sätta gränser för vad som “går”.

För ibland är det inte någon annan som skrattar åt vår vision.
Ibland är det vi själva.
Vår inre kritiker som viskar:
“Det där är ju inte realistiskt.”
“Vem tror du att du är?”
“Det kommer aldrig gå.”

Och vet du vad?
Det är okej att tvivla ibland.
Men det är inte okej att låta den rösten bli det enda du hör.

Du är inte skyldig någon att lyckas direkt.
Men du är skyldig dig själv att försöka.
Att lyssna på rösten som säger: kanske ändå?

Du behöver inte ha alla svar.
Du behöver bara våga börja.
Och påminna dig om:
Du lyssnar på dig själv – varje dag.
Så se till att det du säger inombords är något du faktiskt vill tro på.